Jag är på väg i säng, men insatsstyrkan är här och de verkar ha full aktivitet.
Insatsstyrkan består av två personer: Emeka, som tycks ha någon ledande position i form av gruppchef eller liknande, iallafall i våra domäner, och hennes vän Polisdottern. De har ingen piketbuss, men däremot en privatchaufför.
Förutom att ta sig in på olika ställen (gärna sena tider på dygnet, och gärna i mitt hem, men även i andras) har de (eller iallafall Emeka) även specialkompetens på förshörsteknik (”VAR ÄR OSTKROKARNA!!!???”) och övertalningsoperationer (”VI MÅSTE HA CHOKLADGLASS!!!! NU!!!!!” eller ”VI MÅSTE PROVSMAKA NÅGRA GODISAR FÖRE MATEN!”).
De är erkänt specialiserade på att äta upp allt som går att äta. (Ungefär som hundar.) De äter t.ex. inte chips i enstaka småflisor, utan i rejäla fulla nävar som de trycker in i munnen. Och de köper mat för sina fickpengar. MAT! (Normalt skulle insatshundar kanske ha ägnat sig åt andra uppgifter i sådana sammanhang, men man får ta vad man får – och det gör de verkligen.)
Insatsstyrkan alltså. På utryckning igen.